Knölfot...

Jaha...Så var det dags för dag två av "undersökning om vad i allsin dar är fel på foten"- tjosan. Jag har nämligen en samling små knölar ovanpå min högra fot och på fotleden som plötsligt infann sig för några dagar sedan. Har även ett svagt blåmärke vilket jag är övertygad om uppkom genom att ha på sig alltför stora sandaler på jobbet...alltså någon slags RSI på fötterna! Hur som helst så var jag till Farbror Doktorn igår och han visste inte alls vad det kunde vara. Han tyckte det såg ut som början till en cysta men kunde inte förstå varför det i så fall var flera stycken! Blev rådd att fråga min fotvårdsspecialist...vilken jag har tid hos idag som tur är. Får jag inget vett ur henne så skulle jag ringa diabetessköterskan och försöka få tid där. Jag tycker inte om att inte veta vad det är för fel...Vet jag vad det är för fel så kan jag ju göra något åt det! :)
Kaffe och lite stilla uppvaknande nu innan det är dags att traska till fottanten.

16 years today...!


Host host host....!

Idag har jag rakblad i halsen...Ja, det känns i alla fall precis som rakblad och jag hoppas verkligen att det är något snabbt övergående. Jag har verkligen inte tid att vara krasslig nu så ska försöka kurera mig på alla möjliga sätt och vis i kväll så att jag mår hyfsat i morgon då jag ska träffa pappsen och Kerstin i Cobham för en lunchdate!  


Vi har en hel drös med medikamenter i medicinskåpet men tyvärr är alla hostmediciner proppfulla med socker och jag letade förgäves efter sockerfria halstabletter på väg till jobbet i morse...Till  slut köpte jag tuggummi med stark mentol smak...Det var det bästa jag kunde finna! Nä...Det blir till att proppa mig full med ibuprofen och dricka tjugo liter vatten ikväll och sedan hoppas på det bästa...;)


Det är ovant att ha familj så nära inpå sig...men o så trevligt och mysigt det är!  Har insett att jag saknar möjligheten att åka och prata strunt över en kopp kaffe. Att ha familj som hälsar på innebär ju också många fler verkliga kramar och de är ju mycket mysigare än ordet kram i telefonluren eller i en email. :)


Vad i hela...

Jamen, nu tycker jag faktiskt att klockan kunde bli fem någon gång!
Jag har saker att göra...middag att äta och människor att träffa! Nämligen käraste pappa och Kerstin som flög in igår! Ska man behöva sitta här och arbeta när man har sådant finbesök i knutarna? Nä- fy!


Babbel och en bok...

Vad ska det hålla på och snöa för? Jädrans väder. Snö behövs endast till jul och absolut inte i Januari. Riktig snö är det inte heller utan en slags blandning av slask och hagel som skär i ansiktet då man går ut.

Var till sjuksköterskan och tog cellprov i morse och får provsvar om sisådär två veckor. Det var inte farligt alls idag...Det beror ju helt på vilken sköterska man får det där.
Hon passade också på att kolla pulsen i mina fötter...ja, det är sådant de gör eftersom jag har diabetes. Hon ville så gärna pricka av det från sin lista så jag hade inte hjärta att tala om att min fotvårdsspecialist redan kollat detta för ett par månader sedan. Bättre att kolla för ofta än för sällan antar jag.

Nu blir det ihärdig kaffedrickning i väntan på posten som jag innerligen hoppas kommer idag. Ligger 6 dagar efter nu p.g.a. deras helsikes inventering.

Förresten läste jag ut en bok i morse..."Dog Boy" av Eva Hornung. En otroligt gripande bok om en övergiven 4-årig pojke som söker sig till och blir accepterad av ett pack med hundar i utkanten av Moskva. En varm, sorglig, överraskande och tragisk berättelse som jag hittade av en händelse på biblioteket förra veckan...

Utdrag från en recension i The Guardian:

Hornung pulls no punches in talking about life on the streets, for dogs or for humans, and there are times when it is hard to tell the difference between the two. Nevertheless, uncompromising as it is, Dog Boy creates, in Romochka, a touchingly complex and credible dog boy – cunning, tender, angry, wild, strangely beautiful – as well as a wholly convincing study of how a feral dog-pack works. Humans and animals live together in this terrible dream city; they forage together on a vast mountain of garbage at the city's edge and they seek warmth and sustenance together wherever they can find it. The only difference, it seems, is that the dogs remain loyal to one another through even the most desperate times, while the humans consistently fail or persecute their own kind, and the animals around them, with an often casual cruelty.

Dog Boy is a wonderful novel, a tour de force, even. Yet I must confess to feeling a little resentful when Romoch­ka's life with the pack is interrupted, first by the militzia and then by a pair of good-hearted but meddlesome educational psychologists. The world that Hornung creates around Romochka is one of terrible cold and hunger, where physical harm and death are constant dangers, yet it is also immensely rich in sensual detail – and it is very hard to let it go. And, while it would be wrong to give away the conclusion of this narrative (in which a creeping sense of dread is never far away), it has to be said that the closing pages are disturbingly ambiguous. At its painful end, where some fundamental questions about trust and manipulation are left unresolved, Dog Boy emerges as a novel that is not only very moving, but also ­morally and philosophically urgent in its core concerns.

Apropå ingenting alls...

Sitter och sörplar Cajun Gumbo soppa och väntar på att något ska ske...
Tydligen så får vi ingen post förrän på Torsdag nu eftersom snubbarna från lagret som levererar posten är upptagna med inventering. Så den förväntade högen med pappersarbete kommer nu att bli mer som ett mindre berg...Ben Nevis eller något dylikt. Så idag kanske man skulle ta och röja lite på skrivbordet...Jag tror nämligen jag har blanketter och papper som är flera år gamla ligger och skräpar som lika gärna kan åka i papperskorgen.

För övrigt anlände mina nya tennisskor igår...Jag sliter nämligen ut sådana i jämn takt eftersom jag går och går och går hela tiden...De är vackra och...väldigt vita. Men det blir nog åthjälpt vid nästa regnskur kan jag tänka. Då blir de sådär vackert leriga och nedstänkta av passerande biljäklar som gasar lite extra då de ser en vattenpöl på horisonten.

I morgon blir nog ännu en långsam dag och på Torsdag ska jag till sjuksköterskan för att ta cellprov på morgonen (viktiga saker det där...blir nu kallad varje år efter de grova cellförändringarna och diatermin jag hade för några år sedan) och sedan har jag en drös med möten på eftermiddagen.
Fredagen ska spenderas med att försöka komma i kapp...om posten har anlänt d.v.s.- annars vete tusan hur jag ska klara bokslutet veckan efter!

Soppan är nu slut...men ska i stället gå och fixa en stor kopp hasselnötskaffe...Man blir sömnig av att inte vara stressad!




Tick tock...

Det är Fredag och solen skiner. Trots magvärk, hormoner som inte beter sig och blodsocker som p.g.a. hormonerna ständigt ligger lågt och tvingar mig att stoppa i mig en massa trots att magen är full, så känns allt alltid bättre i solskenet! Nu vill jag bara bli klar med alla blanketter och kalkylblad så att jag kan få gå hem någon gång. Det är helg och jag vill vila en smula.


Trasselsudd...

Måste tusan ta mig i kragen och boka tid för klippning snart...Det är ju över ett och ett halvt år sedan sist!



T.o.m. platt-tången har besvär med att få mitt huvud att se något så när presentabelt ut på sistone...

Gott Nytt År förresten! :)


Jag...

...är nu tillbaka på jobbet men vet vart jag mycket hellre skulle vilja vara!



Jaja...Det är åtminstone endast två dagar tills jag är ledig i tre igen! :)


Koffeinbrist...

Är en smula sömnig idag...vilket är relativt vanligt på en Måndagsmorgon. Insåg precis att jag endast intagit EN kopp kaffe och klockan är elva!
Däremot har jag varit ganska produktiv denna morgon. Ringde till doktorn och fick mitt HbA1C resultat- 7.1! Det är jag mycket nöjd med! Sedan har jag delat ut julkort till alla kollegor samt slagit in min Secret Santa present. Jag köpte en stor skål formad som en cupcake (med lock)...och inuti finns alla ingredienser till just cupcakes. Och eftersom vi måste spendera £10 på detta så köpte jag också ett par stickade strumpor fyllda med chokladkola. Så jag hoppas tanten tycker om att baka...och att vara varm om fötterna...och choklad! :)

Nu är det dags för den där andra koppen kaffe...




A rumble?

Jag är HUNGRIG! Så hungrig att magen klagar...men med ett blodsocker på tio så får magen skrika ett tag till. Jag skyller på kylan. Jag är tusan hungrig hela tiden då det är så här kallt. Helst skulle jag vilja ha pepparkakor...eller en räksmörgås, men nästan vad som helst skulle gå ned nu. Jag förbannar mig själv en smula för att jag inte tog med mitt jordnötssmör till jobbet. Det höjer nämligen inte blodsockret speciellt mycket. Men icke- Burken sitter på kylskåpshyllan där hemma. Kaffe måhända? Det gör kanske hålet i magen åtminstone lite mindre?




Beställer härmed...

Om vi nu ska ta oss hela 1436 kilometer norröver till jul tycker jag bara det är rättvist att vi möts av riktigt julväder!



Var god ordna med både tomtar och snö tack! ;)


Vill sova i min egen säng...

Nej- Jag tycker inte om att ligga på sjukhus...Speciellt inte då sköterskorna är kalla, inkompetenta mähän utan någon som helt "bedside manner". Detta var vad vi möttes av på Torsdagen då jag lades in inför min operation på Fredags-morgonen. Som tur är så började ett annat gäng sköterskor sitt skift på Fredagen så efter operationen togs man lite bättre om hand.

Jag tyckte inte om att sova ensam och livrädd i en sal med tre snarkande patienter och jag frågade en av sköterskorna vad jag skulle göra om mitt blodsocker blev lågt (eftersom jag var "nil by mouth" inför operationen) och hon stirrade oförstående på mig och frågade om jag "brukade" få lågt blodsocker. Jo- Det har liksom en tendens att bli så ibland då man har DIABETES. Knäppkärring. Efter många om och men så frågade jag om det var ok att kanske dricka sockervatten och efter att ha sprungit och kollat med en doktor så skulle väl det gå bra (!). Jag åt en hel Tracker bar vid elva för att slippa sjunka och behöva tjata mig till lite sockervatten...Jag tror jag sov sammanlagt tre timmar den natten.
På morgonen väcktes jag vid 6, gick in och tvättade mig och fick sedan insulin och glukos dropp i armen. Fick sedan lägga mig på en brits och en gubbe körde iväg mig till kirurgin. Där möttes jag av en trevlig skotsk sköterska och sedan av narkos-gubben som sövde mig på ca 5 sekunder. Vaknade sedan med två sköterskor i en annan sal med en syrgasmask över ansiktet. Det var svårt att andas minns jag...och jag var mycket sömnig. Sedan kördes jag upp till min avdelning igen...jag somnade av och till hela tiden så allt är en smula oklart. Väl tillbaka så messade jag Dan för att berätta att jag var vaken. Han ringde mig och jag sluddrade ur mig hur det gått. Han hade ringt avdelningen tidigare och blivit tillsagd att han minsann absolut inte fick komma förrän vid tre. Klockan var nu sisådär kvart över elva.
Jag frågade därpå sköterskan om de nu kunde koppla ur insulinet så att jag kunde ta mitt eget och de gjorde det alldeles före lunch. Lyckade med mycket möda klä på mig alldeles själv på skakiga ben och torka bort allt synligt blod runt mage och ben.
Lunch bestod av shepherds Pie...en äcklig sådan och jag kräktes upp alltihop inom fem minuter. Tuggade sedan i mig tre digestive kex som en snäll sköterska hittat åt mig. En doktor jag aldrig träffat kom och berättade att operationen gått bra- både laparoskopin och hysteroskopin- Livmoder, äggstockar och allt annat såg hur bra som helst ut och endometrios-vävnaderna de stötte på hade de nu tagit bort med laser.
Sedan sov jag...tills äntligen Dan fick komma!
En av de bättre sköterskorna gav mig vatten och sa att jag kunde få åka hem om jag bara kunde kissa först. Det tog ca tre timmar och 2 liter vätska innan jag äntligen lyckades.
Jag orkade inte byta om utan gick i pyjamas (stödd på Dan) hela vägen ut till parkeringen vilket tog ca 15 minuter...Var nämligen både öm, yr och ostadig. Att ta sig upp för trappen till vår lägenhet var som att bestiga ett berg. Men nu är jag i alla fall här uppe tills jag läker!
Var stört omöjligt att lägga mig i sängen- Den är på tok för låg och mjuk så jag sover i soffan tills vidare.
Just nu har jag alltså en hel massa stygn i naveln och så ännu ett hål lite längre ned...De ser ut att läka bra än så länge. Koldioxid-gasen de blåste upp mig med verkar vara borta nu (vilket är jätteskönt för det gjorde såå in i helsike ont i axlarna).
Blodsockret har gått rent åt helsike nu och jag ligger ständigt högt hur mycket extra insulin jag än tar. Tydligen är det ganska vanligt efter operationer. Jag hoppas bara att det stabiliserar sig så snabbt som möjligt eftersom man läker bättre på ett bra blodsocker.
Är ledig hela veckan nu- vilket är skönt eftersom jag aldrig skulle kunna traska till jobbet just nu, och Dan är ledig tills på Onsdag. Jag har sådan tur som har Dan- Han är bäst helt enkelt. Bäst av alla.

Updating...

Spenderade lite över två timmar på sjukhuset igår. De klämde, petade, svabbade och tog en massa blod. Fick också fylla i en sjuhelsikes massa formulär relaterande till sjukdomar, allergier och annat tjosan.
P.g.a. min diabetes så är det troligt att jag läggs in redan på Torsdagen så att de kan se till att blodsockret ligger där det ska på Fredag (29/10) morgon då operationen går av stapeln. Sedan får jag förhoppningsvis åka hem samma dag...eller möjligen Lördagen beroende på hur allt går. Jag ska tydligen göra både en laparoskopi samt en hysteroskopi...
Igår kväll åkte vi till Sainsburys för att inhandla en pyjamas...Vacker är den med en massa hjärtan och hundar på! :)
Kan inte säga att jag direkt ser fram emot det hela. Det är hela grejen med att bli sövd som jag inte tycker om. Men å andra sidan så vill jag nog inte vara vaken heller då de rotar runt lite varstans med kameror och laser och andra hemskheter...;)
Har fullt upp på jobbet både denna vecka och nästa så jag har turligt nog inte alltför mycket tid för att grubbla och oroa mig...



Ikväll ska vi åka och lämna bilen hos mekanikern eftersom den ger ifrån sig lite konstiga ljud och sedan får vi förhoppningsvis en timme eller två av skräp-TV innan det är dags att sova igen.

Nu låter jag kanske mer nere än jag egentligen är...Oroa dig inte Pappa! :) Allt är finfint- Jag är bara en smula nervös! Men jag kan inte gå och ha ont längre så jag veeeet ju att det måste göras! (Som tur är så har jag världens bästa Dan som tar hand om mig efteråt..och det är det minsann inte många som har!;))

Snart så ses vi ju förhoppningsvis också...Längtar!


Måndag igen?

En underbart vacker och solig dag har vi här idag! Tog tåget upp till Kensington i morse (för ett litet mini-möte) och rusningstrafiken var mindre trevlig...Det tog mig en och en halv timme att ta mig dit men som tur var så åkte jag tiiidigt. Är nu tillbaka på mitt eget kontor och har två veckor fulla av allehanda jobb-möten och läkartider framför mig. Nästa Torsdag ska hela avdelningen åka på någon slags teambuildings-tjosan i Wimbledon hela dagen och det ska bli ganska trivsamt att komma från kontoret (och pappershögarna) ett tag...även fast de fortsätter att växa i min frånvaro! 


Helgen var lugn...Trots att väder-gubbarna lovade solsken hela helgen så var det grått och ganska regnigt...Spenderade Söndagen med att städa lite samt att rensa ur garderoben...Jag kan nu se vad jag har där inne i stället för att behöva slita ur högar med kläder varje gång jag letar efter något speciellt! :)

Idag ska jag förmodligen logga ut och gå hem en smula tidigare...Jag började faktiskt jobba hela två timmar för tidigt i morse!


Mat, mat och mer mat...

Lunch...
Middag...
Och så lite bakning också.
Det har varit en mycket "matig" helg.
Lite kallt är det också...
Det kanske är därför jag är så helsikes hungrig hela tiden? ;)

Svammel på en Onsdag...

Jag blev påmind om att det strax är val i Sverige genom ett brev från Moderaterna som damp ned på dörrmattan. Moderaterna?! De anser tydligen att min röst är mycket viktig och att de söker mitt förtroende för att utveckla Sverige som ett föregångsland. Ett föregångsland? Vad betyder det egentligen? Och om Moderaterna hade någon som helst aning om vilket håll jag alltid lutat politiskt så skulle de inte ha slösat med portot...Nu säger jag icke att jag är kommunist, men någon måtta på privatisering och nedtrappande av offentlig service får det vara... Nu syftar jag naturligtvis på borgerliga regeringar i allmänhet eftersom jag faktiskt inte bott i Sverige på många år, men vi har ju en borgerlig koalitionsregering här också som är i full färd med att försöka få igenom besparingar inom alla möjliga områden, bl.a. så berättade de på nyheterna att det inte längre skulle serveras gratis mjölk till barn (på dagis och skolor)...Detta förslag togs dock snabbt bort igen och vår premiärminister sade att han minsann inte hade fått veta något om detta innan en annan minister gjort uttalandet...Man vill ju gärna tro att de åtminstone ska kunna kommunicera med varandra inom regeringen...
Det är nu också bestämt att man inte behöver pensionera sig vid 65 års ålder utan man ska få arbeta precis hur länge man vill. Nu är ju i och för sig inte detta så dåligt eftersom säkert massvis av människor faktiskt inte vill tvångspensioneras men den cyniska delen av mig vet att den enda anledningen till att detta bestämts är för att det helt enkelt inte finns tillräckligt med slantar i den statliga pensionsfonden...

Ja ja...Nu blir jag så illa tvungen att sätta mig in i Sveriges politik då innan jag brevröstar...Vill ju gärna fortfarande ha ett trevligt land att bo i om vi så småningom flyttar dit...


Fredag, Yep Fredag!

Fredag och eftersom pappersarbetet från Towern inte verkar vilja anlända idag så har faktiskt mycket lite att göra för en gångs skull...och minuterna kryyyyper fram. Ska följa med Dan till läkaren efter jobbet. Han var till sköterskan i Måndags för att genomgå ett spirometri-test vars resultat tydligen inte var bra alls. Så de misstänker starkt att det är astma. Vi får se vad hans husläkare (som även är specialist i andning och luftvägsrelaterade sjukdomar) säger idag och förhoppningsvis får han lite medikamenter och råd. Problemet är också med tabletterna han tar för sitt diskbråck vilka inte är rekommenderade då man har astma...så vi behöver veta vilka alternativ som finns!

Det är mycket nu! ;) Dan har ju gått ned till 30 timmars arbetstid i stället för 40 och ryggen verkar må bättre av det- Tyvärr så känns det dock rejält i plånboken. Vi gör dock vårt bästa för att försöka hitta ett heltidsjobb som inte innebär något lyftande...men de enda han blivit erbjuden hittills är antingen skiftjobb eller sådana som kräver att man även jobbar helger. Men det rätta jobbet finns där ute- det är jag säker på! Tills dess så får vi dra åt svångremmen lite- Bara man har tak över huvudet, räkningarna betalda samt mat i kylskåpet så ordnar sig allt till slut- och dessa tre klarar vi alltid!

Allt annat får vänta ett slag...men det ordnar sig alltid till slut!


För övrigt så for vi en sväng till Sainsbury’s igår och hamnade bakom 3 svenska au pair tjejer i kassan. Ingen av dem sade Hej eller Tack till killen i kassan utan de fnittrade och kollade menande på honom eftersom han var lite överviktig. Då han traskade iväg för att hämta fler kassar så viskade de till varandra och skrattade överlägset. Sedan betalade de för sina varor som naturligtvis bestod av det närmaste knäckebröd man kan komma i detta land (Finncrisp), sallad och jordgubbar. 3 mycket blonda och blåögda småflickor med överlägsenhetskomplex (Om det inte finns något som heter så så finns det ialla fall det nu). Det var oförskämt och pinsamt. Men de lär sig kanske...då nästa människa de behandlar likadant ger dem en fet smäll rakt på näsan kanske?


Vem är detta då?

Den årliga Musikfestivalen är i full gång på jobbet. Kan ni gissa vem som idag står och vrålar utanför kontorsfönstret?

Guess Who?



Ja ja...Det är en smula bättre än förra året då jag fick höra på Broken Strings av James Morrison i fyra timmar i sträck. Dagens artist kör med lite mer varierat genrep och det är jag tacksam för!
Inga vinster för rätt gissning eftersom jag tycker bilden är tydlig nog...


Onsdag!

God Morgon!

Här är det kvavt och jäkligt idag men spöregnet kommer nog på eftermiddagen för att fräscha upp luften en smula. Troligtvis precis i tid för min vandring hemåt...men bättre att bli dyngsur på vägen hem än vägen till jobbet.
Annars är det fullt upp...hela tiden! Otroligt mycket på jobbet just nu vilket i och för sig är bra eftersom dagarna då bara rusar förbi. Snart är det helg igen. Det blir ingen dagstur med uppförsbacker-gående i helgen. Det kommer nämligen ett par vänner på besök på Lördag och vi ska ha ett litet VM-party. Jo minsann...Vi har flaggor och ballonger och hela tjosan. Själv ska jag laga Cottage Pie...bara att slänga in ugnen och låta den sköta sig själv (nästan i alla fall).

För övrigt har jag svårt att begripa hur min systerson ska sluta nian helt plötsligt. Hur hände detta? Vart tog åren vägen? Ja ja...För mig är han fortfarande en liten gosgubbe- så det så!


Tidigare inlägg
RSS 2.0