Nej- Jag tycker inte om att ligga på sjukhus...Speciellt inte då sköterskorna är kalla, inkompetenta mähän utan någon som helt "bedside manner". Detta var vad vi möttes av på Torsdagen då jag lades in inför min operation på Fredags-morgonen. Som tur är så började ett annat gäng sköterskor sitt skift på Fredagen så efter operationen togs man lite bättre om hand.
Jag tyckte inte om att sova ensam och livrädd i en sal med tre snarkande patienter och jag frågade en av sköterskorna vad jag skulle göra om mitt blodsocker blev lågt (eftersom jag var "nil by mouth" inför operationen) och hon stirrade oförstående på mig och frågade om jag "brukade" få lågt blodsocker. Jo- Det har liksom en tendens att bli så ibland då man har DIABETES. Knäppkärring. Efter många om och men så frågade jag om det var ok att kanske dricka sockervatten och efter att ha sprungit och kollat med en doktor så skulle väl det gå bra (!). Jag åt en hel Tracker bar vid elva för att slippa sjunka och behöva tjata mig till lite sockervatten...Jag tror jag sov sammanlagt tre timmar den natten.
På morgonen väcktes jag vid 6, gick in och tvättade mig och fick sedan insulin och glukos dropp i armen. Fick sedan lägga mig på en brits och en gubbe körde iväg mig till kirurgin. Där möttes jag av en trevlig skotsk sköterska och sedan av narkos-gubben som sövde mig på ca 5 sekunder. Vaknade sedan med två sköterskor i en annan sal med en syrgasmask över ansiktet. Det var svårt att andas minns jag...och jag var mycket sömnig. Sedan kördes jag upp till min avdelning igen...jag somnade av och till hela tiden så allt är en smula oklart. Väl tillbaka så messade jag Dan för att berätta att jag var vaken. Han ringde mig och jag sluddrade ur mig hur det gått. Han hade ringt avdelningen tidigare och blivit tillsagd att han minsann absolut inte fick komma förrän vid tre. Klockan var nu sisådär kvart över elva.
Jag frågade därpå sköterskan om de nu kunde koppla ur insulinet så att jag kunde ta mitt eget och de gjorde det alldeles före lunch. Lyckade med mycket möda klä på mig alldeles själv på skakiga ben och torka bort allt synligt blod runt mage och ben.
Lunch bestod av shepherds Pie...en äcklig sådan och jag kräktes upp alltihop inom fem minuter. Tuggade sedan i mig tre digestive kex som en snäll sköterska hittat åt mig. En doktor jag aldrig träffat kom och berättade att operationen gått bra- både laparoskopin och hysteroskopin- Livmoder, äggstockar och allt annat såg hur bra som helst ut och endometrios-vävnaderna de stötte på hade de nu tagit bort med laser.
Sedan sov jag...tills äntligen Dan fick komma!
En av de bättre sköterskorna gav mig vatten och sa att jag kunde få åka hem om jag bara kunde kissa först. Det tog ca tre timmar och 2 liter vätska innan jag äntligen lyckades.
Jag orkade inte byta om utan gick i pyjamas (stödd på Dan) hela vägen ut till parkeringen vilket tog ca 15 minuter...Var nämligen både öm, yr och ostadig. Att ta sig upp för trappen till vår lägenhet var som att bestiga ett berg. Men nu är jag i alla fall här uppe tills jag läker!
Var stört omöjligt att lägga mig i sängen- Den är på tok för låg och mjuk så jag sover i soffan tills vidare.
Just nu har jag alltså en hel massa stygn i naveln och så ännu ett hål lite längre ned...De ser ut att läka bra än så länge. Koldioxid-gasen de blåste upp mig med verkar vara borta nu (vilket är jätteskönt för det gjorde såå in i helsike ont i axlarna).
Blodsockret har gått rent åt helsike nu och jag ligger ständigt högt hur mycket extra insulin jag än tar. Tydligen är det ganska vanligt efter operationer. Jag hoppas bara att det stabiliserar sig så snabbt som möjligt eftersom man läker bättre på ett bra blodsocker.
Är ledig hela veckan nu- vilket är skönt eftersom jag aldrig skulle kunna traska till jobbet just nu, och Dan är ledig tills på Onsdag. Jag har sådan tur som har Dan- Han är bäst helt enkelt. Bäst av alla.