Vad ska det hålla på och snöa för? Jädrans väder. Snö behövs endast till jul och absolut inte i Januari. Riktig snö är det inte heller utan en slags blandning av slask och hagel som skär i ansiktet då man går ut.

Var till sjuksköterskan och tog cellprov i morse och får provsvar om sisådär två veckor. Det var inte farligt alls idag...Det beror ju helt på vilken sköterska man får det där.
Hon passade också på att kolla pulsen i mina fötter...ja, det är sådant de gör eftersom jag har diabetes. Hon ville så gärna pricka av det från sin lista så jag hade inte hjärta att tala om att min fotvårdsspecialist redan kollat detta för ett par månader sedan. Bättre att kolla för ofta än för sällan antar jag.

Nu blir det ihärdig kaffedrickning i väntan på posten som jag innerligen hoppas kommer idag. Ligger 6 dagar efter nu p.g.a. deras helsikes inventering.

Förresten läste jag ut en bok i morse..."Dog Boy" av Eva Hornung. En otroligt gripande bok om en övergiven 4-årig pojke som söker sig till och blir accepterad av ett pack med hundar i utkanten av Moskva. En varm, sorglig, överraskande och tragisk berättelse som jag hittade av en händelse på biblioteket förra veckan...

Utdrag från en recension i The Guardian:

Hornung pulls no punches in talking about life on the streets, for dogs or for humans, and there are times when it is hard to tell the difference between the two. Nevertheless, uncompromising as it is, Dog Boy creates, in Romochka, a touchingly complex and credible dog boy – cunning, tender, angry, wild, strangely beautiful – as well as a wholly convincing study of how a feral dog-pack works. Humans and animals live together in this terrible dream city; they forage together on a vast mountain of garbage at the city's edge and they seek warmth and sustenance together wherever they can find it. The only difference, it seems, is that the dogs remain loyal to one another through even the most desperate times, while the humans consistently fail or persecute their own kind, and the animals around them, with an often casual cruelty.

Dog Boy is a wonderful novel, a tour de force, even. Yet I must confess to feeling a little resentful when Romoch­ka's life with the pack is interrupted, first by the militzia and then by a pair of good-hearted but meddlesome educational psychologists. The world that Hornung creates around Romochka is one of terrible cold and hunger, where physical harm and death are constant dangers, yet it is also immensely rich in sensual detail – and it is very hard to let it go. And, while it would be wrong to give away the conclusion of this narrative (in which a creeping sense of dread is never far away), it has to be said that the closing pages are disturbingly ambiguous. At its painful end, where some fundamental questions about trust and manipulation are left unresolved, Dog Boy emerges as a novel that is not only very moving, but also ­morally and philosophically urgent in its core concerns.