Snurr i huvudet...
(Vid en normal menstruationsblödning följer avstötta celler från livmoderslemhinnan (endometriet) med blodet ut från livmodern, framför allt ned genom slidan, men lite rinner även ut genom äggledarna till bäckenhålan. Normalt förstörs cellerna från endometriet av de vita blodkropparna (makrofagerna) som finns i bäckenhålan, beredda att städa bort celler som hamnat fel, precis som de normalt undanröjer t.ex. ett blåmärke.
Hos vissa kvinnor klarar inte de vita blodkropparna av att städa rent, trots att de blir hyperaktiva, utan endometriecellerna fastnar på olika vävnader och organ i bäckenområdet där de kan växa fast.
De hyperaktiva makrofagerna utsöndrar en rad olika inflammationssubstanser, vilket är början till en inflammation. Efter några dagar kan inflammationen avta, men öarna av endometrieceller finns kvar. Det har utvecklats en endometrios.
Kroppen försöker så småningom oskadliggöra dessa celler på annat sätt genom att kapsla in dem i ärrvävnad, men inflammationen fortsätter – det blir en kronisk inflammation. Oftast har man både kronisk inflammation och återkommande akut inflammation samtidigt vid endometrios)
, men för att få en riktig diagnos behöver jag gå igenom en laparoskopi. Det betyder att de söver ner mig och gör hål under naveln där de sedan går in och rotar runt. Gynekologen sa att om de hittar bevis på endometrios så kan de då laserbehandla det på samma gång...
Det är just det där med nedsövningen jag inte tycker om...Jag ska i alla fall få kallelse till samtal med snubben som eventuellt ska genomföra proceduren ca en vecka innan själva operationen går av stapeln. Ja ja...Jag har ju lite tid att tänka över det hela. Jag har ju så helvetiskt ont varje månad så det vore väl dumt att inte göra något åt det när man nu har chansen. Om jag väljer att inte gå igenom laparoskopin samt livmodersundersökelse så är det enda alternativet att käka p-piller eller att inducera tidigt klimakterium...vilket inte låter trevligt och hindrar alla planer på att någon gång få barn. Så nej. Jag har alltså två val. Antingen går jag igenom laparoskopin eller också så står jag ut med smärta och svimningar.
Men... Åh! STOR KRAM!!! Förstår precis din vånda inför operationen - jag skulle inte heller vilja bli sövd och tappa kontrollen fullständigt över vad som händer och sker. :-( Det var illa nog att en gång behöva opereras lite under lokalbedövning! 8-X Hm...
Ändå! Jag tror faktiskt att jag hade gjort detta om jag hade varit du - för man ska inte behöva ha så ont, särskilt inte när det är så ofta också. En gång om året kan man väl stå ut, men varje månad...?
Förresten... Kan de inte använda sej av lokalbedövning + ryggmärgsbedövning? Så sövdes farsan när han opererade ett ljumskbråck, för han ville helst inte heller bli nersövd med narkos.
Hej vännen.
Jag har endometriose. Hade otroligt ont när jag hade mens. Blödde värre än allt blod vid Stockholms blodbad.
Endometriose kan göra det svårt att bli gravid. Vi provade en IVF behandling. Men det blev inget lyckat resulat. Jag tillhör en av de ofrivilligt barnlösa. Så jag hoppas du får hjälp om det skulle visa sig.
Har inte gjort någon laserbehandling heller. Dels för att ärren eller slemhinnan faktiskt kommer tillbaka. Så för mig var det inget val. Jag lät bli.
Laparaskopin ska du inte oroa dig för mycket. Det är lätt att säga. Jag blev sövd men de kan göra operationen under lokalbedövning. Men jag föredrog att bli sövd.
De går in på tre ställen.
I naveln och längre ner på magen, mot ljumskarna.
Det gick bra. Inga obehag efteråt heller. Mera än efter att jag vaknade ur narkosen. Tål inte morfin....
Säg till läkaren som ska göra operationen att du är rädd. De brukar kunna hjälpa dig så slipper oroa dig.
Idag är jag i övergångsåldern. Blev aldrig några barn. Men blödningarna är där. Vet inte helt när de avtar. Men man står ut på nått vis.
Inte lika smärtsamt längre dock.
Så gör den där kikhålsoperationen du. Ska ni försöka få barn så är det viktigt att det upptäcks tidigt. Jag var 37 när jag fick mitt provrörsförsök. Det var i sista stund. Jag var liksom för gammal....
Jag håller tummarna för dig ska du veta. Jag vet vad du går igenom. Man har ont och man blöder. Men det att få en diagnos gör det lättare kan jag lova. För då vet man vad det beror på.
Kramen till dig.
Synnöve.
Håller med AnnaKK. Visst borde du kunna få lokalbedövning!!??
Jag var supernervös inför min diskbråcksoperation just sövningen tyckte jag var läskigt innan. Men när det väl blev dax så gick det jättebra.
Tänk vad skönt om du blev av med smärtan, en gång för alla!!??? Säger dom inte att det kan bli svårare att bli gravid när man har endometrios??? Det kanske oxå är en bra anledning till att gå på operationen!???
Önskar dig lycka till i beslutet!!
Kramen, Maria
Det lät inget vidare alls ju :(
Jag hoppas bara att allt blir bra snart, man ska ju inte gå o behöva ha ont !
Kram o lycka till.
Endometrios tillhör en av dom moderna sjukdomarna.
http://gluten-celiaki.blogspot.com/2011/04/endometrios-glutenintolerans-celiaki.html
