Torsdag!

Jag hällde i kanel i min frukostgröt i morse och kom plötsligt att tänka på mormors äppelkaka. Det var väl doften av kanel som gjorde det eftersom gröten annars bara innehåller havre och mjölk...

Mormor gjorde världens godaste äppelkaka...den var söt och syrlig, geggig, mjuk och krispig- allt på samma gång. Äppelkakan förvarades i mormors frys, skuren i portionsbitar och lagd i små vita plastburkar med röda lock. Det bjöds alltid på kakor hos mormor då man var på besök, men äppelkakan med nyvispad vaniljsås var något alldeles speciellt som ingen annan äppelkaka eller paj någonsin kommit i närheten av. Jag ska lusläsa mormors gamla handskrivna receptböcker som jag har i ett skåp...Receptet måste finnas någonstans! Väl?

God Morgon förresten! Ingen sol ännu...men den kommer!

Visst är det speceiellt när en doft framkallar minnen så där.

Leta på du, det måste finnas där någonstans. Så bakar du den och njuter. Minns mormor och hennes äpplekaka.

Säg till när du är klar, då kommer jag över på en fika.

Kramen Synnöve.

Härligt när dofter ger en minnen.

Tänk så mycket detaljer man kan minnas bara av en så liten grej.

Hoppas solen hittar till dig snart :)

Kram.

Minnen är det bästa som finns. De försvinner aldrig!

Det är så härligt när en ynka liten doft kan framkalla ett underbart minne. :)

Äppelkaka är en favvo i denna familj, men inte mormors... Min mormor är nämligen inte som andra mormödrar. Hon kan inte baka! :0

Istället så har det blivit jag som tagit på mig den biten. :D

Hoppas du hittar receptet! Min mormors matbröd var så goda, minns jag. Jag frågade henne en gång efter receptet, men hon hade naturligtvis inget. "Lite mjöl o vatten o smör o jäst, tills det blir lagom." sa hon...

Samma var det med hennes socker-ringar.